Andra sömn och vakenhetsstörningar

Restless legs- syndrom är en av de vanligaste neurologiska störningarna. Symptom som förekommer är ofta en känsla av obekvämhet eller smärta i nedre extremiteterna, främst under kvällar och nattetid. Symptomen lindras av rörelser, därför kan man känna ett tvång att röra på benen. Ibland kan även symptom i övre extremiteter förekomma. Tvånget att röra på benen stör insomningen och gör det svårt att sova. Ibland kan symptom förekomma även dagtid, t.ex. under långa flygresor.

Diagnosen görs på basen av de symptom patienten berättar om. Vissa läkemedel eller t.ex. graviditet kan orsaka symptom.

Mer information på finska:

• Yhdeksän kysymystä Levottomat jalat -oireyhtymästä (Potilaan lääkärilehti)

Narkolepsi är en sällsynt neurologisk störning som orsakar okontrollerbar sömnighet. Oftast insjuknar man som barn eller i ungdomsåldern. Narkolepsi orsakar okontrollerbar sömnighet dagtid. Nattsömnen hos narkolepsipatienter blir ofta splittrad och hallucinationer vid insomnandet kan förekomma. Sömnen kan också störas av sömnparalys då man tillfälligt under korta stunder inte kan röra på sig.

Det finns två olika typer av narkolepsi. Till den vanligaste typen hör, förutom att man somnar okontrollerat, också så kallad kataplexi då man tillfälligt tappar kontrollen över sina muskler t.ex. då man skrattar.

Idiopatisk hypersomni är en sömnstörning som är ännu mer sällsynt än narkolepsi, men som också orsakar behov av onormalt mycket sömn. Oftast är sömnbehovet 10-12 timmar per dygn. Till symptomen hör också så kallad "sleep drunkeness". Diagnosen fastställs genom att utesluta andra faktorer som kan orsaka sjuklig sömnighet, t.ex. psykiska och fysiska orsaker.

Med parasomni menar man sömnstörningar som kan uppträda under insomning, sömn eller uppvaknandet. Parasomnier indelas i parasomni under REM- sömn eller parasomni under NREM- sömn (icke- REM- sömn). Människan sover REM- sömn mest under morgonnatten och s.k. djup sömn (NREM- sömn) mest i början av natten. På grund av detta uppträder parasomnierna på olika tider av dygnet och är också olika till sin karaktär.

Av NREM- parasomnier är sömngång och pratande i sömnen de vanligaste symptomen. Dessa förekommer mest hos barn. Under dessa vaknar personen delvis och det kan vara svårt att skilja på vakenhet och drömmar. Vid nattskräck kan man vakna skrikande och rädd. Ibland kan personen stiga upp och rusa runt och på så sätt orsaka farosituationer för andra personer. NREM- parasomnier behandlas i första hand utan medicin. Det är viktigt att bli av med faktorer som stör uppbyggnaden av en normal nattsömn:

• sömnbrist
• mediciner som stör sömnen
• användandet av rusningsmedel
• störningar i dygnsrytmen som beror på psykisk eller fysisk ohälsa
• andra sömnstörningar
• stress.

Normalt vilar alla våra muskler då vi sover men under störningar i REM- sömnen (Rapid eye movement sleep behaviour RBD) börjar personen agera ut sin dröm t.ex. slå och sparka. Om drömmen varit rolig kan personen skratta. Ofta kommer man ihåg dessa drömmar då man vaknar.

Den vanligaste störningen i dygnsrytmen hos arbetsföra beror på skiftesarbete och på störningar som orsakas av tidsskillnader då man reser. En störning i dygnsrytmen kan också vara tidig insomning (att man lägger sig tidigare än vad som anses socialt passande) eller framskjuten insomning (att man lägger sig senare än vad som anses socialt passande). Vanligtvis är det unga och sömnlösa som lider av förskjuten sömnrytm. Hos äldre är det vanligt med tidig insomning. Sömn- och dygnsrytmen kan också vara oregelbunden.

På följande sidor kan man läsa mer om sömnbehov och sömnstörningar hos barn och unga:

• Mannerheims Barnskyddsförbundet
• Lapsuuden unihäiriöiden arviointi ja hoito (Potilaan lääkärilehti, på finska)
• Barnets sömn (Institutet för hälsa och välfärd, THL)
• Verktyg för att utvärdering och skötsel av barnets sömnproblem (Institutet för hälsa och välfärd, THL)

Fördröjd sömncykel: Den vanligaste störningen i sömn–vakenhetsrytmen, där insomnings- och uppvakningstider är förskjutna minst två timmar senare jämfört med socialt accepterade tider.

Symptom: Trötthet, svårigheter att vakna i tid, förseningar och insomningssvårigheter.

Diagnos: Ställs oftast genom patientintervju och med hjälp av sömndagbok. Andra möjliga orsaker, såsom sömnapné, depression och ångest, bedöms också.

Råd för att förbättra sömnrytmen

1. Beteendeförändringar: Försök successivt tidigarelägga dina insomnings- och uppvakningstider. Undvik vanor som försenar sömnrytmen.
2. Sömnhygien:
   • Minska eller sluta med koffein, nikotin och alkohol.
   • Undvik tupplurer, eller begränsa dem till högst 30 min, före kl 16.
   • Undvik stimulerande aktiviteter minst 2 timmar för läggdags.
3. Kvällsrutiner: Skapa rutiner som främjar insomnande, såsom dämpad belysning och avslappnande aktiviteter före läggdags. 
   Exempel:
   • Gå i duschen.
   • Rita eller läs en bok/lyssna på ljudbok.
   • Lyssna på lugn musik.
4. Fysisk aktivitet: Undvik måttlig till intensiv träning på kvällstid, då det kan minska utsöndringen av melatonin.
5. Skärmtid: Begränsa skärmtiden på kvällen, eftersom den stimulerar hjärnan och blått ljus kan störa sömnen.
6. Regelbunden sömnrytm: Håll en regelbunden sömn–vakenhetsrytm även under lediga dagar. Försök att rytmen inte förskjuts mer än 30 minuter, i alla fall inte mer än två timmar.

Om dessa åtgärder inte räcker kan melatonin och ljus användas som hjälpmedel: Intag av melatonin på kvällen och exponering för starkt ljus på morgonen kan hjälpa till att tidigarelägga sömn–vakenhetsrytmen.